Så vad har hänt sedan sist? Inte mycket på hundsidan om jag ska vara ärlig. Vi påbörjade en klickerkurs i utställning, men den fick vi hoppa av i och med att jag blev sängliggande i diskbråck i en månad. Samma diskbråck förstörde Viking Line Dog Show som vi var anmälda till och vi fick vackert stanna hemma och deppa.

Här ligger vi som paddor. Jag rödgråten och Stina lätt deppig. Nå, men det kommer väl fler chanser!

Mer då? Ja, det har ärligt talat inte blivit så mycket mer. Det har inte funnits varken ork eller möjligheter att träna eftersom jag mestadels har hoppat på kryckor och ojjat mig. Nu hoppas jag att det ska bli lite annat i vår och är anmäld till både Agility I och Tävlingslydnad I, självklart är båda klicker.

Ja, så just nu är det mys som gäller för mina vovvar. Mys och lek och bara va´.

Idag var vi ut i kylan. Det har nämligen blivit vinter här på Åland och idag har det varit runt -20 grader. Stina satsade på alla plogade gångar och vek inte gärna ur spår. Det närmaste snödrivorna Stina kom var när hon körde ner nosen i snön för att värma sig för att i nästa sekund frusta som en tjur för att hon fått snö i nosen. Freja däremot kastade sig fram som en bulldozer och njöt av att snön sprutade åt alla håll och kanter.

Avslutar med en bild på Frejas typiska heelerpose när benen inte räcker till och hon behöver se över snövallarna.

Jag är ledsen att jag inte uppdaterat bloggen på länge. Min morbror dog för några veckor sedan och förutom det har barnen haft 15-års jubileumskonsert (fiol) med världsproffsen Stefan och Kim som gästartister (jag är ordförande i föreningen och var därför mycket inblandad i planering och genomförandet av konserten) + att jag stått på mässa med min firma. Pust, stånk, stön, men nu har det som tur är lugnat ner sig!

Klickerkursen är avslutad och vi kommer att fortsätta i en privat träningsgrupp. Dessutom har jag börjat agility. Men efter en vidrig upplevelse på ÅBSKs nybörjarkurs i agility har jag istället börjat privatkurs med Anna Karin (som har den enda heelerkillen på Åland). Så himla mycket bättre allt fungerar när allt sker på hundens eget initiativ istället för att pina, slita och dra som det blev på ÅBSK!

Stina har hittat in i vår flock och till min stora förvåning är hon lägst i rang. Stina är en lugn, mysig, närhetssökande hund utan allt det som jag blev varnad för innan. Hon är verkligen ingen bitchig typ. Hon är osäker med främmande hundar och blir tjafsig om de är för påträngande, men det märks tydligt att det bottnar i en enorm osäkerhet och hon söker sig snabbt bakom mig när hon hamnar i sådana situationer. Det går bra med hundar och katter här hemma nu och även med barnen. Det känns enormt bra med Stina och hon är väldigt lyhörd för inkallning, vilket jag oroade mig lite för innan.

Freja och Stina leker jätte bra tillsammans och tyr sig till varandra.

Stina ser såååå farlig ut!

Men Freja lägger tassen på henne när hon tar sig för mycket ton, eller brottar ner henne på rygg.

En riktig snygging är hon, vår Stina!

Stina är som sagt en ömhetssökande tjej. Här har husse somnat på soffan med Stina tätt intill.

Hallå, husse! Varför sooooover du?!

Kom igen, Stina, nu får vi upp honom! Freja är inte sen att hjälpa till…

Yes! We did it!!

Båda töserna får klart godkänt som väckarklockor. Freja till vänster och Stina till höger blir rikligt belönade av en små trött husse.

Sådan husse, sådan hund. Stina och husse är lika trötta, men fotboll på tv får husse att tvinga ögon öppna.

Töserna sover gärna i närheten av varandra, även om de inte sover tätt tillsammans.

Yngsta holländaren, Rina, spelar gärna fotboll med Freja. Rina springer runt med bollen i munnen och Freja sliter den av henne på ett eller annat sätt. En mycket populär lek.

Medan Freja busar runt njuter Stina av solen och att bara spatsera runt. Är hon inte läcker så säg?!

I tisdags var jag ut och fotade vår bakgård. Gick ut på åkern bakom oss med hundarna rusandes kring fötterna.

Freja och Stina gick i sina egna tankar och märkte inte att jag gick tillbaka till gården, så när jag kallade in dem kom de störtande med en jädra fart! Freja först och Stina lite efter.

Freja: -Sorry, matte, men vi hade så skoj…
Stina: -Herrejeee, du försvann! Vi lovar att aldrig försvinna igen! Du är väl inte arg va?!

Bus med lill-holländaren på bakgården = Freja jagar Rina medan Stina springer bakom och leker tuff så länge inte Rina skulle råka vända sig om och titta på henne.

Stina har fått ett eget strasshalsband nu. Vita stenar och mörkbrunt läder. Det är mycket läckrare i verkligheten.
Ser du, gammelmatte Cat, vilken blank och fin päls jag har fått?

…

Medan jag satt i lusthuset och skrev det här inlägget hörde jag Freja böka under lusthuset. Hon brukar leka med katten där under, så jag brydde mig inte om det. Men plötsligt började hon pipa och gnälla, så jag gick ner på alla fyra och kikade under.

Mattes lilla älskling satt fast! Lilla stumpan!! Det tog oss 45 minuter innan vi fått ut henne. Jag grävde som besatt så långt in jag kom åt. Julina låg och försökte guida mig på rätt. Vi lockade med lever, men stackarn satt fast som en kil. Jag ringde maken som var på väg hem från jobb för att få lite extra fart på honom. När han kom hem grävde jag ännu mer och tack vare att han lyckades lyfta en aning på lusthuset fick vi äntligen ut henne. Hon var på strålande humör när hon kom ut och rusade runt i heelerfnatt. Lillstrumpa!

Ja, så kan det gå! Efter räddningsuppdraget kunde vi börja med den lite försenade valborgsmiddagen och med de orden avslutar jag det här långa inlägget.